• Bröllopsfoto
  • /
  • Info
  • /
  • Matfoto
  • Sponsorad Video: Dumle – Visa din talang

     

    Dumle är inte bara gott. Dumle vet att alla har någon talang, därför kan du nu ladda upp video där du visar just det du är bra på. Varje vecka dras en vinnare fram så får en GoPro, alltså en riktigt fin actionkamera. Så, kika på filmen här och besök sedan Dumle för din chans och för att visa upp din talang!

     

     

    1. Gör mer av det du tycker om
    Ofta ligger en talang i området för saker som du tycker om att göra. Där du känner dig nöjd och tillfredsställd varje gång du utövat dem. Gör en lista på alla saker som du älskar att göra och se om du hittar någon röd tråd.

    2. Kartlägg dina egenskaper
    Fundera över: vad har du lätt för? Inom vilka områden lär du dig snabbt? Vilka är dina starka sidor och förmågor?

    3. Be om positiv feedback
    Många gånger är talanger så naturliga för oss att vi inte ens reflekterar över att det är något speciellt. I ett land som styrs av jante-lagen kan det vara ännu svårare för oss att se sina förmågor. Be andra människor om positiv feedback och be dem berätta om det som du är duktig på och vad som är enkelt för dig.

    4. Träna
    När du har hittat din talang gäller det att träna. Även om en talang är ett område man har en viss fallenhet för betyder det inte att talangen utvecklas av sig själv. För att en färdighet ska blomstra krävs konsekvent träning. 5. Marknadsför din talang Om du är bra på något, tala om det för andra och berätta hur du kan bidra med den. Då får du möjlighet att träna samtidigt som du visar upp din förmåga och inspirerar andra

     

    sponsrat inlägg


    Lämna gärna en kommentar! »

    IVF – Ur manlig synvinkel – del 12.

    Då har dagen för resultatet av den första insättningen passerat. Många av er vet nog hur det gick. Tyvärr blev det ingen graviditet den här gången.

     

    Det har varit en jobbig vecka, vi misstänkte att det inte skulle bli något redan i måndags då Helena började blöda men eftersom barnmorskan sagt att det kan bli så ändå fanns det ju ändå ett litet (om än väldigt litet) hopp någonstans. Men nu vet vi alltså, det blev inget. Det värsta är nog besvikelsen. Besvikelsen över att inte få lön för mödan så att säga. Att efter allt Helena genomgått, efter allt det jag gjort, efter allt det vi slitit oss igenom inte få mer än en veckas mens. Det känns orättvist och väldigt tråkigt. Vi har båda sagt att vi nog inte är så ledsna utan mest bara besvikna, jag tror det är så faktiskt men visst har det varit många tårar under de senaste dagarna. Förutom den fysiska smärtan ens fru får stå ut med vid olika moment så tar detta hårt mentalt, det är svårt att förbereda sig på. Att trösta den andre när man själv är ledsen är inte helt enkelt men samtidigt är det skönt att vi båda känner likadant, även om det kan vara på olika sätt. Det är så väldigt lätt att känna att man misslyckats även om det ju inte är något man kan styra över. Det får bli nästa gång om vi inte lyckas själva innan dess, när det blir vet vi inte än. Det får bli när vi känner oss redo. Det enda jag vet är att det kommer bli bra och det vet jag eftersom jag har min älskade fru jämte mig.

     

    Visst, det är alltid lättare att gå vidare och att åter börja hitta resten av livet som varit på paus nu när vi vet. Det är alltid bättre att veta än att leva i osäkerhet, ovisshet, hopp och förtvivlan. Jag vet att detta kommer ordna sig, att det kommer bli hur bra som helst när det väl är vår tur. Nu ska vi bara ta oss upp till ytan och hämta lite luft, sen har jag bestämt att vi ska ha förbaskat roligt så får vi se hur och när det “tar sig”.

     

    Det viktigaste jag tar med mig från de senaste månaderna är att min kärlek till Helena växt. Att något som är oändligt kan bli större, det kan jag leva med att inte riktigt begripa. Tack för att du finns Helena, jag älskar dig!

     

    Jag vill bara avsluta med att tacka alla som skänkt oss sina tankar, det har varit väldigt uppskattat av oss och det är fantastiskt se att det finns så många underbara och omtänksamma människor runt omkring oss.

     

     

     


    4 kommentarer »

    IVF – Ur manlig synvinkel – del 11.

    Processed with VSCOcam with t1 preset

     

    Puh.

     

    Har varit lite dåligt med inlägg dom här senaste dagarna när det hänt så mycket. Vi har hunnit med både äggplockning och insättning av embryo. Om man säger så här, det har varit ett par väldigt spännande och extremt nervösa dagar.

     

    Det började i måndags med äggplockning och leverans av min del i det hela. Eftersom mitt prov skulle vara inlämnat vid 08:30 (ca, ingen press…) så begav jag mig ner till det lilla rummet strax innan åtta. Jag är väl medveten om att min del i hela processen egentligen är extremt liten men det var en värre mental prövning än jag kunde anat innan. Tidigare gånger har det inte varit några problem, det har gått bra om man skojar till det lite. I måndags, med tidsmålet i bakhuvudet var det klart jobbigare. Den där sönderlästa och trasiga tidningen från 1996 hjälpte ju inte mycket direkt, snarare tvärtom. Hur som helst så lyckades jag på nåt magiskt sätt att lämna in det lilla röret på utsatt tid. Fråga mig inte hur det gick till, vi släpper den saken nu.

     

    Efter leverans fick jag hänga med Helena när äggen skulle plockas, vilken grej! Jag är fortfarande helt imponerad över att det går att göra allt detta. Med morfin och bedövning på rätt ställe gick det skapligt för Helena men vissa stick i äggstockarna gjorde nog rejält ont ändå. Såg ibland ut som om äggblåsorna ville rymma, vilket dom även gjorde – som gjorda av gummi studsade dom undan från nålen. Hur fräsigt som helst att man kunde se det på skärmen. När väl alla blåsorna var tömda fick vi vänta och Helena fick lite frukost innan vi kunde åka hem igen och lämna över jobbet till labbet. Det var bara att hålla tummarna för att något ägg skulle bli befruktat och sedan påbörja delningsprocessen tills vi hade nästa tid där på onsdagen. Det vet man inte innan man i princip är där, skulle det inte finnas något alls hade dom lovat att ringa en timme innan så att man kunde vända och åka hem igen. Sjukt nervöst.

     

    Vid halv ett igår ringde inte telefonen. Inte vid kvart i ett heller. Det började kännas som om det faktiskt skulle finnas något att ta med hem. Först när vi blev hämtade i väntrummet kändes det på nåt sätt som det nog skulle finnas ett embryo att putta in. Fick veta att utav 13 ägg hade 6 blivit befruktade. Ett hade fallit bort så 5 gick vidare, dock får man bara behålla tre.. Jag sa 5 till Helena den morgonen innan så jag är rätt nöjd med den gissningen. Ett är nu alltså på plats och jag önskar av hela mitt hjärta att det får sitta kvar och växa. Om två veckor vet vi hur det går med den saken. Det är lite pirrigt helt klart men att vi fick ett så bra resultat gör att vi båda är ganska avslappnade, det är lite som Helena sa till läkaren – det känns som en seger ändå. Vi som trott att vi inte är kompatibla på just den här fronten, i allt annat har vi ju passat ihop. Nu gör vi det även här.

     

    Jag måste bara få citera en vän angående antalet ägg, tycker det var så fint,

     

    “13 är ett av naturens heligaste tal. Så många fält har sköldpaddan, hon som bär upp universum, så många fullmånar är det på ett år, lika många som menscyklerna, så många spiraler hittar man i tallkottens universum 5 medsols och 8 motsols, plus allt annat i naturen som visar detta mäktiga tal. Mao, det kan inte gå fel. Dina ägg rymmer hela universums vishet och möjligheter.” – Tonny Molander

     

    Skulle nu allt gå som vi hoppas kommer jag troligen få säga detta igen men jag tror aldrig Helena varit så vacker som när embryot var på plats. Jag ville bara lägga henne i min ficka och skydda henne mot allt, denna vackra kvinna som inget ens kan mäta sig mot. Även om jag önskar att vi sluppit genomgå just detta så är jag evigt tacksam att det är med just Helena som jag får göra det.

     

     

     

     


    2 kommentarer »

    IVF – Ur manlig synvinkel – del 10.

    Processed with VSCOcam with t1 preset

     

    Det tar på krafterna att göra en IVF-resa, tupplur krävs ibland. Sista veckan och dagarna har varit tämligen lugn som jag väl redan varit inne på och skrivit om. Igår kväll, prick klockan nio, togs sprutan som ska kicka igång ägglossningen som gör det möjligt att plocka ut ägg på måndag. Det blir en tidig start på dagen eftersom vi ska vara på plats redan vid åtta för att vara redo. Halv nio ska jag lämna mitt, väldigt spontant och fint. Ungefär samtidigt plockas äggen ut och sedan ska det blandas ihop och förhoppningsvis bli något som vi sedan får putta tillbaka in på onsdag.

     

    En viss oro känner vi, mest Helena som ju i vanlig ordning får stå ut med mer än mig i den här frågan, inför eventuella biverkningar som kan ställa till det dagarna som kommer. Om jag fattat det hela rätt så kan äggstockarna släppa vätska ut i magen och då kan hon bli ganska dålig om det vill sig illa, i värsta fall bli inlagd för att tömma och ersätta förlorad vätska med dropp. Det vore inte alls roligt, men jag tror vi slipper det. Jag tror allt kommer gå bra. Dock orolig såklart, vill ju att Helena ska må bra och att allt går vägen utan större problem. Hon är ju det finaste jag vet och det viktigaste i mitt liv.

     

    Så, på återhörande imorgon när nästa steg är taget!

     

     

     


    3 kommentarer »

    Kontakta mig här!

    fotograf mats ljunggrens fotoblogg - bröllopsfoto, bröllopsfotograf, Ulricehamn, Borås - photo,photoblog,blog,photographer,swedish,sweden
    fotograf mats ljunggrens fotoblogg - bröllopsfoto, bröllopsfotograf, Ulricehamn, Borås - photo,photoblog,blog,photographer,swedish,sweden